Olof Edvin Eyvin Verner Johnson

Drömmar om rosor och eld
ett stycke ur boken.

Mänskor dör ut – de flesta genom eld. Utan tvivel dör många genom blommor men det är också genom eld. Den långsamma eller häftiga doftens eld, och kärlekens, och hatets. En del mänskor förbränns direkt, på bål, röken slår om deras skrik eller blottar dem. Andra multnar medan de lever. Kvinnor går inte sällan under genom eld. Förr sade man blodets och hjärtats, nu finns det andra namn på det. Några förbränns med sakta, mild låga under många år, några förkolnar hastigt. Kolet håller sin färg eller grånar men askan blir alltid vit, förr eller senare, och tiden fejar bort den från våra vägar och torg så att vi inte hindras av den i vår verksamhet: att förbrinna. Män går ofta under genom eld, och jag menar inte endast krig mellan män, eller katastrofer som är naturens krig mot mänskligheten. Körtlar och syror i deras kroppar förbränner dem. Enstaka individer leds upp på bål och om detta kan man i närvarande stund säga: Mannen förintas ju. Men alla som fört honom hit, alla som burit fram ved och som står i ring kring elden och är nära åskådare förbränns samtidigt. Vad vi sedan ser av dem är bara aska som inte har blåst bort ännu.”

Sammanfattning: Människorna dör genom att ha kämpat. Många blommor vissnar också genom eld. Genom att ha kämpat för doft, kärlek och hatet. En del människor förbränns direkt på bål då röken slår om deras skrik och blottar dem. Andra försvinner medan de lever. Kvinnor viker sig oftast inte genom eld. Förr sa man att blodets och hjärtats, nu finns de andra namn på det. Några försvinner sakta under en mild låga under många år. Någon försvinner hastigt, kolet håller sin färg eller grånar men askan förblir alltid vit. Förr eller senare, blåser den bort från våra vägar och torg, så den inte hindrar vår verksamhet: att förbrinna. Män viker sig genom eld, då omfattas krig mellan män eller naturens krig mot mänskligheten.  Körtlar och syror i deras kroppar får den att försvinna, det förbränner dem. Några få leds till bål. Om detta var i nutid hade dessa ord sagts: Män förintas ju. Men alla som fört honom hit. Alla som burit fram ved och som står kring elden, som är nära åskådare förbränns samtidigt. Vad vi bara ser av dem är bara aska som inte har blåst bort ännu.

Känslor: Han förklarar känslor för hur man lever, men lever men förbränns samtidigt. Att man är skyldig även om man inte varit med i dådet. Det kan handla om att man ser på eller vet saker och ting. Att leva oskyldigt kan inte lyckas med. Att döden ger en känsla av sorg som aldrig försvinner, den blåser bara lite längre bort…

/ Jessica