onsdag 2 november 2011

Det gamla huset

Hur nya ögon se på gamla tider
likt främlingar som intet hjärta ha...
Jag längtar bort till mina gamla gravar,
min sorgsna storhet gråter bittra tårar
dem ingen ser.
Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet
bland främlingar som bygga nya städer
på blåa kullar upp till himlens rand,
jag talar sakta med de fågna träden
och tröstar dem ibland.
Hur långsamt tiden tingens väsen tär,
och ljudlöst trampar ödets hårda häl.
Jag måste vänta på den milda döden
som bringar frihet åt min själ!

Av: Edith Södergran
Källförteckning ; http://www.svensklyrik.se/poeter/edith-sodergran/det-gamla-huset

Analys: Hon har skrivit en dikt om ett hus, där ”jaget” i dikten är huset. Huset saknar den gamla tiden, att det var bättre då när någon brydde sig om det. Nu står det bara där och väntar på att få dö. Det saknar någon som tar hand om det.  Huset ser nya folk som bygger upp alldeles nya hus på blåa kullar högt upp mot himlens rand. Det  vill också bli ompysslat, men nu väntar den bara på att den milda döden snart ska komma…
/ Julia och Elin

Edith Södergran

Edith Södergran var en poet och en av de första modernisterna inom svensk litteratur.

Edith föddes  i Sankt Petersburg den 4 april 1892.
Hon levde tillsamman med sin pappa, Matts, och sin mamma, Helena. Dom båda va födda i finland. Edith hade inga syskon, men hon hade en mycket speciell relation till sin mor, och det va pga henne som hon blev den diktare hon var. Hon tillbringade mycket mer tid med  sin  mor, just  för att hennes far hade brutit all kontakt med sin släkt.

År 1902 började Edith sin skolgång, i  Die deutsche Hauptschule zu S:t Petri. Hon var väldigt intelligent och hade mycket lätt för sig, då hon inte ens ägna mycket tid åt läxläsning. En flicka i hennes klass beskrev henne som klassens mest begåvade elev.                                   

Men en dag i december,efter att hon mått väldigt dåligt, fick hon beskedet att hon har tuberkulos och just vid den tiden var inte chanserna stora att man skulle bli helt återställd . Så hon lades in på sjukhus efter ett bra tag men där trivdes hon inte alls, så efter 3 år flyttade hon till Schweiz där hennes mor bodde. Men midsommardagen 1923 avled hon i sitt hem pga sin sjukdom.

Edith blev en vägvisare för mängder av poeter, och hon blev en stilbildare inom den svenska  modernistiska lyriken. Hon var även den första finlandssvenska poet som tydligt talade utifrån ett kvinnligt medvetande. Hennes språk, stil och bilder har ett starkt kvinnligt prägel och detta gjorde henne till en stor och viktig förebild för många kvinnliga lyriker

Hennes kanske mest citerade dikter är ; " dagen svalnar" och  "landet som icke är"  I båda förmedlas känslor som längtan, förväntan och en stark självkänsla!

Källförteckning ; http://sv.wikipedia.org/wiki/Edith_sodergran och http://www.sodergransallskapet.fi/start/fakta/


/ Julia

högmodernismen

Ungefär runt 1910,så växte det fram ett stort antal litterära rörelsersom lanserade dig själva som nyskapande, oppositionella och normbrytande. Dom presenterade dina inriktingar som '' ismer, och formulerade sina estetiska ideoligier i manifest.
Det blev olika riktningar inom modernismen och alla drog åt olika håll. Som tex futuisterna , dom bejakade de förmodernistiska ismerna, naturalism och symbolism.
Modernisterna ansåg att romantisk poesi och realistiska noveller var antika i det som blev allmer "tekniskt" samhälle.
Dom bytte till mer personligare sätt att skriva på, och valde därför allt mer begränsat allvetande perspektiv. Framför realisternas auktoritära sätt att skriva på.
De expeimenterade även med stream of consciousness.

/ Julia och Elin.

fredag 27 maj 2011

Olof Edvin Eyvin Verner Johnson

Drömmar om rosor och eld
ett stycke ur boken.
Mänskor dör ut – de flesta genom eld. Utan tvivel dör många genom blommor men det är också genom eld. Den långsamma eller häftiga doftens eld, och kärlekens, och hatets. En del mänskor förbränns direkt, på bål, röken slår om deras skrik eller blottar dem. Andra multnar medan de lever. Kvinnor går inte sällan under genom eld. Förr sade man blodets och hjärtats, nu finns det andra namn på det. Några förbränns med sakta, mild låga under många år, några förkolnar hastigt. Kolet håller sin färg eller grånar men askan blir alltid vit, förr eller senare, och tiden fejar bort den från våra vägar och torg så att vi inte hindras av den i vår verksamhet: att förbrinna. Män går ofta under genom eld, och jag menar inte endast krig mellan män, eller katastrofer som är naturens krig mot mänskligheten. Körtlar och syror i deras kroppar förbränner dem. Enstaka individer leds upp på bål och om detta kan man i närvarande stund säga: Mannen förintas ju. Men alla som fört honom hit, alla som burit fram ved och som står i ring kring elden och är nära åskådare förbränns samtidigt. Vad vi sedan ser av dem är bara aska som inte har blåst bort ännu.”




Sammanfattning: Människorna dör genom att ha kämpat. Många blommor vissnar också genom eld. Genom att ha kämpat för doft, kärlek och hatet. En del människor förbränns direkt på bål då röken slår om deras skrik och blottar dem. Andra försvinner medan de lever. Kvinnor viker sig oftast inte genom eld. Förr sa man att blodets och hjärtats, nu finns de andra namn på det. Några försvinner sakta under en mild låga under många år. Någon försvinner hastigt, kolet håller sin färg eller grånar men askan förblir alltid vit. Förr eller senare, blåser den bort från våra vägar och torg, så den inte hindrar vår verksamhet: att förbrinna. Män viker sig genom eld, då omfattas krig mellan män eller naturens krig mot mänskligheten.  Körtlar och syror i deras kroppar får den att försvinna, det förbränner dem. Några få leds till bål. Om detta var i nutid hade dessa ord sagts: Män förintas ju. Men alla som fört honom hit. Alla som burit fram ved och som står kring elden, som är nära åskådare förbränns samtidigt. Vad vi bara ser av dem är bara aska som inte har blåst bort ännu.

Känslor: Han förklarar känslor för hur man lever, men lever men förbränns samtidigt. Att man är skyldig även om man inte varit med i dådet. Det kan handla om att man ser på eller vet saker och ting. Att leva oskyldigt kan inte lyckas med. Att döden ger en känsla av sorg som aldrig försvinner, den blåser bara lite längre bort…

/ Jessica 

tisdag 10 maj 2011

Eyvind Johnson

Olof Edvin Eyvin Verner Johnson. Han var född 29 juli 1900. Johnsson var född i Svartbjörnsbyn. Han avled 25 augusti 1976 i Stockholm, blev då 76 år gammal.  Titeln som en svensk författare och en översättare, även Nobelpristagare i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson.

Eyvind Johnson som blev hans tilltalsnamn, var ett fosterbarn. Han växte upp i Norrbotten och lämnade det hemmet som 14 år gammal. Han tog jobb som biografvaktmästare, sågverksarbetare samt flottare för att kunna försörja sig.  Han flyttade till Stockholm 1919, där han skrev artiklar för vänsterpressen. Men ville tillslut studera, då Johnson for till Paris och Berlin för att hämta kunskaper. Hans debut år var 1924, med novellsamlingen som han skrivit De fyra främlingarna. Eyvind Johnson blev i sin generation en manlig författare som tog åt dig de moderna strömningarna inom litteraturen.  Då han inspirerades av Marcel Proust, James Joyce samt William Faulkner. Johnsons litterära verk var som en introduktion om ”inre monolog” och ”medvetandeström” i Sverige.
Under andra världskriget befann sig Johnsson i Norge, under 1942-1945. Han jobbade då som en redaktör för den Norska motståndstidningen Håndslag. Johnson jobbade även som en aktiv skribent för Samfundet Nordens Frihets Tidskrift. Det starka engagemanget han visade för detta jobb han hade, avspeglar sig i några av hans romaner. Bl.a. i Nattövning, samt i de tre romanerna om Krilon. Efter kriget visade han sin ställning mot hur kommunismen var i Sovjet. Han angrep även de svenska kommunisterna 1951.
Johnson skrev en roman kallad Drömmar om rosor och eld 1949, som är en känd roman han skrivit.
Den handlar om kättarprocesser i Frankrike under Richelieus tid 1500-1600 talet. Men man kan även läsa om utrensningarna samt skådeprocesserna i Östeuropa som höll hus 1940.
Hans författar roll var en framgång för Sverige inom det litterära. Ingen författare har betytt mer för utvecklingen av romankonsten under 1900 talet.

Olof Edvin Eyvin Verner Johnson är begravd I minneslunden på Skogskyrkogården I Stockholm.

Fråga!
Har ni läst något utav Johnsons litteräta verk?

 
Jessica Krekola

onsdag 4 maj 2011

tisdag 3 maj 2011

Med röda rosor

MED RØDE ROSER
Jeg knæler og rækker Hænderne frem
endskjønt jeg hører dit Nei.
Tag disse Blomster med Tak for dem
du pyntet med paa min Vej.
Jeg ser dig blusse som Roserne nu
og slaa dine Øjne ned;
kanhænde kommer du mangt ihu
af Sorg og af Kjærlighed.
Din Graad har dugget mit Sind som Regn,
dit Smil var min Sol igen,
du skabte af Verden en vakker Egn,
min Sjæl blev en Have i den.
Det blomstrer - det blomstrer i Haven nu
og dufter fra alle Bed.
O kom ikke mere din Sorg ihu,                                                                                
men bare min Kærlighed!                                            
Dikt: Knut Hamsun


Sammanfattning av dikt.
Han skrev en dikt till sin fru, som heter med röda rosor.
Dikten handlar om kärlek och sorg som fick sina motgångar.
Han gör allt för henne, samt lyssnar på hennes ord.
Han ger henne blommor på hennes dödsbädd för att tacka för den blomstrande tid dem hade tillsammans. Han ser henne klädd med dem, på hennes väg till himlen medans han sluter hennes ögon. Äventyr har hon åstadkommit genom motgångar med sorg och kärlek. Hennes tårar har varit jobbigt för hans sinne, det var mycket på en gång. Men vid leende sken livet upp igen. Världen blev då ett paradis för Hamsun.  Medans han blev trädgården som de levde i. Livet förändras nu, och trädgården blomstrar nu. Då hon kommit till paradiset. Det doftar från sängen hon legat i. Hon kom inte itu med sin sorg, bara med sin kärlek

Känslor.Han älskar henne, ställer upp mycket för henne. Även då motgångar varit jobbiga har han lyssnat till henne. Dikten innefattar mycket kärlek, saknad, sorg, glädje. Dikten säger även vad han känner för glädje när hon ler och visat uppskattning.



/ Jessica, Julia och Elin